Jaipur
I helgen har vi vart på en utflykt igen och den här gången bar det av till Jaipur, huvudstaden i Rajasthan. Innan engelsmännen kom till Indien styrde kungar över de olika regionerna och sedan när Indien blev självständigt lämnades makten tillbaka till kungarna som britterna tagit den ifrån. Det dröjde dock inte länge innan kungafamiljerna blev fråntagna sin makt och Indien blev en självständig republik. Kungafamiljerna finns såklart kvar och är idag väldigt rika familjer. I Jaipur besökte vi det kungliga palatset som både är museum och privat bostad åt kungafamiljens ättlingar. Den gamla "kungen" (eller vad man ska kalla honom då han inte är kung officiellt) dog för två år sedan och då fick hans dotterson (som han några år tidigare adopterat) ta över vid typ 13 års ålder. Ja där fick ni dagens historielektion.
Vi åkte tidigt i lördags morse med en väldigt skumpig buss, man hoppade högt varje gång bussen åkte på ett gupp eller i ett hål vilket är väldigt ofta i Indien. Resan tog två timmar och när vi kom fram gick vi till det kungliga palatset som var jättefint. De kan det där med att utsmycka sina slott indierna! Vår guide hade kunnat vara tagen från en parodi på indiska guider och hur de talar, han hade enformig röst med samma melodi i varje mening och han lät extremt positiv vad han än sa, som om han ville få oss att tycka allt var superkul. Han berättade varje historia tre gånger och sa vart vi än skulle in att fotografering var strikt förbjudet! Roligt! Efter palatset var det dags för lite dödsångest för att komma fram till lunchrestaurangen, vi behövde korsa en hel del hårt trafikerade vägar för att komma fram och vi gick ju inte direkt över några övergångsställen... Jag blundade och hoppades på det bästa varje gång! Efter lunchen bar det av ut igen men nu till marknaden. Haha svenska tjejer på en indisk marknad = lite kaos men vi shoppade på. Dock blev det bara misslyckad shopping för min del, dukarna till mamma har garanterat fel mått och mina byxor var inte så snygga när jag provade dem hemma och resåren vid fötterna sitter jättehårt, i alla fall på ena benet då en resår gick sönder. Tur att det inte var så dyrt... Efter marknaden begav sig nio trötta tjejer till hotellet som (hör och häpna) hade pool!! Glada tjejer!!! Vi tillbringade resten av kvällen på hotellet och åt middag på en takterass med utsikt över staden, min tandoorikyckling krävde dock en hel del yoghurt för att gå ner! Mysig dag och kväll :)
Den lite regnigare dag två ägnades Amber Palace som är det gamla palatset som kungafamiljen hade innan de byggde det som finns i stan. Vi tog (till min stora lycka) elefanter upp till fortet och det var en riktigt ostadig tur men med en underbar utsikt. Jag vet inte om jag egentligen tycker att det är okej att ha elefanter i en sådan miljö men jag har verkligen alltid velat rida på en elefant (minuspoäng till mig, jag vet). Palatset var jättefint och vi hade en guide som var lite mer normal än den förra. Utsikten var mer än magnifik och vi ägnade ganska lång tid bara till att gå runt och titta på den! Det bästa var när vi fick se apor som skuttade runt :D När vi skulle gå hade vi ett väldigt sjå med att komma fram utan att bli fotograferade av indiska killar och slippa alla försäljare men kom till slut fram till våra tuktuks som tog oss tillbaka till hotellet för en god lunch innan vi tog skumpbussen hem igen!
Väldigt härlig helg helt enkelt
Puss
En ormtjusare
Vindpalatset
Glada shoppingtjejer
ännu gladare tjejer utanför hotellet!
Elin har tagit sig vatten över huvudet... hahah roligt va?
Min och Almas tuktukdriver
Amber Palace
Klappa en elefant = Lycklig Emilia
Har ni tur laddar jag upp några av Almas bilder senare...
Funny friday
Hej alla glada fredagsfirare! Hoppas ni mår bra och njuter av veckans absolut bästa dag för det gör jag här nere i Indien, en toblerone följde med hem från affären och den njuter jag av just nu! Vi gick en jättelång promenad i så högt tempo att jag knappt hann med innan middagen och det känns i benen som om jag sprungit sträckan istället för att gå den. Bra det där med promenader...
Idag i skolan hade vi funny friday vilket innebar målning. Vi trodde det skulle bli kaos, bråk och slagsmål men alla var så lugna och snälla och de hade så roligt! Det var kul att se att vissa barn som inte ens kan hålla i en penna på rätt sätt för att kunna skriva bokstäverna kunde färglägga jättebra och hålla sig inom alla linjerna på lejonet som skulle få färg. Ååå jag börjar verkligen känna att de är mina små gullungar allihopa!
Nu ska jag fortsätta med min toblerone! Puss och ha bästa fredagen <3
Hanna Huppunen
Född: 3 juni 1993
Bor: Övertorneå i Norrbotten Utbildning: samhällsvetenskaplig linje på Gränsälvsgymnasiet.
Gjorde innan Indien: Har arbetat i sportaffär både i Haparanda och Stockholm.
Frittidsintressen: funderar fortfarande på att hitta en hobby...
Tycker om att: gå på loppis och hitta fina pinnstolar. Hon tycker också om att göra om sina pinnstolar. Tycker om att söka bostäder på hemnet.se. Vara med sin kompisar. Träna zumba.
Varför åkte hon till Indien: för att hon ville åka på en spännande resa och samtidigt göra något bra.
Familj: mamma, pappa, lillebror, pojkvännen Aleksander.
Min rumskamrat Hanna Huppunen är en glad tjej från norra Sverige som pratar en härlig norrländska och som även kan flytande finska. Hon har en pojkvän från Albanien och berättar ofta historier om kulturkrockar och livsöden som är så olika våra egna. Hannas väska försvann i Istanbul på väg hit men hon höll humöret uppe och gnällde inte över det. Det är Hanna och jag som alltid vaknar lite för sent så att vi varje morgon är försenade till frukosten. Vet inte riktigt hur det går till men båda två glömmer ställa klockan och sen vaknar någon av oss antingen 07.12 eller 07.17 och frukosten serveras 07.15. Vi får jobba på det lite tror jag. Jag måste på grund av denna norrlandstös ha väldigt dålig karma då jag varje kväll dödar några spindlar innan hon kan gå och lägga sig. Riktig spindelfobi har hon och det finns ingen som ser en spindel fortare än Hanna Huppunen. Förutom att tvinga mig att döda spindlar lär hon mig lite nya uttryck, till exempel: Hojja som kan vara lite negativt men Hanna säger att man kan använda det till allt, typ "hojja vad roligt" "hojja vad trött jag är".
Där fick ni lära känna den fösta av de åtta tjejerna jag bor med lite mer!
Puss
Hanna och Nandali (tror det stavas så)
En tvätt, en cykel och nya projekt!
Hej vänner och bekanta och övriga.
Idag har vart en mycket mycket bättre dag än veckans två första. Barnen var lugnare och verkade tycka att färgtemat var riktigt roligt. Vi skulle leka en lek där alla står i en ring och så säger vi en färg och alla som har något med den färgen på sig ska börja hoppa. Problemet var att de tyckte det var så roligt att hoppa så det slutade med att alla barnen och vi volontärer stod och hoppade i en enda stor röra och barnen skrattade och tyckte det var så roligt. Då har man inte riktigt hjärta att be dem sluta. Kishan visade också upp sin cykel idag efter skolan och han var så stolt! Den hade ryggstöd, cykelkorg och fina klistermärken. Att däcken var helt utan luft brydde han sig inte om, han cyklade på ändå.
Sindija (min lilla apa som jag skrivit om förut) duschade idag innan skolan och hon såg så busig och glad ut att jag var tvungen att lägga ut lite bilder på det! Tror hon också ska få följa med hem sedan...
Vi har börjat planera lite nya projekt som vi ska sätta igång i byn. Det är roligt när man känner att man kan komma med idéer och verkligen starta något som man känner behövs. Ska skriva om det sedan så ni får veta. Var precis ute på en promenad i regnet och vi alla blev dygnsura så tror att jag borde ta en dusch så puss å kram på er alla.
Pedagogik.
Enligt SAOL:
peda·gog·ik [-gi'k] s. -en • vetenskapen om uppfostran o. undervisning; uppfostrings- el. undervisningskonst.
UndervisningsKONST var det ja. En konst och en ganska svår sådan. Lägg till att konsten ska utföras på ett främmande språk som mottagaren inte förstår och så har du en riktig utmaning. Eller så har du några timmar under ett stort träd där man ska försöka lära indiska barn engelska och matte.
Men jag, Elin och Sofia som har tagit oss an utmaningen är såklart lösningsorienterade. Vad annars? Efter två veckor har vi sett vad som fungerar och vad som inte gör det:
1. Barnen kan knappt skriva alfabetet. Ska man då skriva ord och meningar på tavlan är det inte jättepedagogiskt att skriva med små bokstäver som vi inte ens lärt dem än. Det slutade vi med snabbt.
2. Att bara repetera att rabbla engelska alfabetet flera gånger per dag är både tråkigt och verkningslöst. Barnen lär sig det bara som en sång men kan inte säga vad bokstäverna heter var för sig. Det har vi därför också slutat med och jobbar nu mer med att lära oss varje bokstav för sig.
3. Några barn är riktigt duktiga på huvudräkning och de får ganska svåra tal i deras skrivböcker (för att de inte ska bli understimulerade, pedagogikpoäng till oss!). Jag är inte så bra på huvudräkning när fem ungar skriker "madam Emilia" och vill att jag ska kolla på deras siffror de har skrivit och därför har vi börjat räkna ut talen i förväg för att inte rätta fel för det är nämligen inte pedagogiskt.
4. Baith jao och Nahin ji betyder sätt dig och nej och är ord vi använder varje dag hur många gånger som helst. Mindre pedagogiskt då orden är ganska så verkningslösa vid det här laget. Några andra ord kan vi dock inte så dessa två får stanna tills vi lärt oss nya.
5. Att tillåta barnen att gå på toa eller dricka vatten fungerar inte. De springer iväg och kommer inte tillbaka. Då lär det sig ju ingenting vilket är mindre bra. Lite taskigt att de ska behöva sitta törstiga dock.
6. Att ha en tydlig början och ett tydligt avslut är mycket pedagogiskt och barnen har faktiskt börjar lära sig vår engelska "god morgon sång" och "hej då sång". Mycket pedagogiskt!
7. Vi upptäckte idag att vi har stavat deras namn fel i två veckor. Kankse inte så pedagogiskt. Men prova själva att stava indiska barns namn, ibland vet man inte ens hur de ska uttalas!
8. Ibland säger Ram Singh (som är med oss på dagarna och pratar hindi) åt vissa barn att sätta sig utanför mattorna längst bak i klassen för att de stör och då är det mindre pedagogiskt när vi bär tillbaka barnen till sin plats och skäller på dem för att de gått sin väg. Dessa dubbla signaler måste vara ganska förvirrande för kidsen så hoppas vi lär oss att se skillnad på smitande barn och barn som bara sitter i skamvrån snart!
9. Det nyaste är temaveckorna. Ny vecka = nytt tema. Då hinner man nöta saker utan att det blir tråkigt och barnen ser en struktur i lektionerna. Förhoppningsvis fungerar detta bra!
Ser ni, vi lär oss! Men det där med pedagogik är inte helt lätt alltså.
Puss
Alma tar så fina bilder med sin systemkamera, här får ni ett urval:
Elin, Alma och Matilda från Jönköping kom i söndags
Hanna jobbar även hon på pedagogiken när hon ska lara ut färger till de yngre dagisbarnen.
Det blir mycket gos under dagarna
och bus
Massor av lek blir det också
och väldigt mycket fotograferande med barnen som älskar det!
Varje dag tar vi tuktuk till och från Banjara Basti.
En jobbigare dag
Hej och god natt!
Det är lite så det känns just nu. Jobbigare dag får man leta efter! De små barnen som är på dagis precis bredvid oss i skolan sprang runt, gick och köpte glass och störde sina stora syskon. Skolan är på en familjs bakgård och skolbarnen sitter under ett träd på mattor och dagisbarnen sitter i en ring i sanden precis bredvid oss och det är klart att det är svårt för skolbarnen att koncentrera sig. Börjar förstå vitsen med en skolbyggnad, klassrum och dörrar man kan stänga. Det jobbigaste var att skolbarnen verkligen verkade tycka att det vi gjorde idag var kul men så blev de störda HELA tiden och det spelade ingen roll hur många gånger vi sa till, de lyssnade inte! Vi har planerat att ha temaveckor varje vecka för att få lite struktur och för att det ska bli lite roligare. Den här veckan har vi tema färger och de var faktiskt riktigt duktiga på dem så det ska bli kul att måla med dem på fredag och se om de lärt sig något! Hoppas hoppas på lite mindre kaos bara...
Nu ska vi åka till Sikar och köpa lite fler indiska kläder och jag hoppas på lite mer energi!
Puss
En ny och fin klänning hade denna söta tjej på sig idag!
Min sötaste apa klättrade upp på taket idag till allas förskräckelse!
Grejen med kolhydrater
Hej alla glada!
Nu ska jag berätta för er om kolhydrater. Kolhydrater finns bland annat i ris, pasta, potatis och bröd. Det är ofta ganska snabb energi då de är lätta för kroppen att omvandla. Här i Indien äter vi kolhydrater. Väldigt mycket kolhydrater faktiskt. Vi äter ju i stort sett bara vegetarisk mat här (någon gång i veckan får vi kyckling) och då blir det oftast ris, några stekta gröna grönsaker och en liten skål soppa att doppa brödet i. Ris, bröd och grönsaker = kolhydrater. Idag till lunch fick vi ris, pasta och potatis = väldigt mycket kolhydrater. Lite oklart hur vi skulle kombinera den där lunchen. Till frukost får vi varannan dag gröt = jättegott och varannan dag tjocka pannkakor = massor av kolhydrater. Vi hade kunnat be om gröt och ägg varje morgon men tjejerna här gillar pannkakorna så vi får kompromissa lite. Men missförstå mig rätt, maten är supergod framförallt när vi får böngryta som på bilden, jag börjar bara bli lite trött på kolhydrater och jag har tio veckor kvar. Någon som vet vart man kan köpa fisk i Rajasthan?
Puss
Indiska män, en orm och en Bollywoodfilm
Jag pratade med mamma i telefonen för igår och det var så mysigt att höra hennes röst. Simkorten började att fungera igår och det är verkligen jätteskönt! Eller ja, Hanna behövde ju såklart in till butiken igen och skriva om sin signatur, haha det är verkligen helt sjukt hur noga de är med dessa kontantkort!
Igår när vi kom till Banja Basti fick vi vänta ett tag i den första skolan då det var en uttagning till militären som pågick i staden och som gjorde att jättemånga unga killar gick igenom området. Vi behövde med andra ord hålla oss borta då indiska män "inte vet hur de ska bete sig när de träffar tjejer". Förra året hade de tydligen ringat in volontärerna och kastat småsten på dem för att få uppmärksamhet... Det är lite så i här i Indien, killar och tjejer umgås aldrig och då är det inte så konstigt att det blir fel! Vi kunde i alla fall påbörja vår verksamhet, om än lite försenat, och lektionerna flöt på bra. Vi tränade på siffror och färger. Vi blev avbrutna en gång av att alla barn sprang över till grannen som hittat en giftig orm och försökte locka fram den, efter ett tag lyckades de och ormen låg död på marken. Antar att det är nödvändigt i ett sådant område men det kändes inte helt ok.
När vi kom hem gick vi en promenad till farmen som Madans familj äger. Det var så skönt att gå lite för det har jag inte gjort på så länge då vi inte får röra oss utanför gården själva. Vi hade även matlagningskurs där vi fick lära oss att göra Daal som är en sorts soppa.
Idag gick vi en promenad på förmiddagen vilket var jätte skönt, vi har inte gått så mycket dessa två veckor. Efter lunch åkte vi in till Sikar för att gå på bio. Det var nog en av de märkligaste upplevelserna jag vart med om. Bollywoodfilmer är minst sagt kuriösa med musikvideos som dyker upp mitt i handlingen. Att filmen var på Hindi bidrog ju i och för sig till den märkliga upplevelsen...
Puss
(Sindija på första bilden sprang in och satte på sig läppstift efter att hon tvättat sig och såg mig vinka till henne. En riktig lite apa är hon, även om man säger "inte bli buren" så klättrar hon på nått vänster upp i famnen ändå! Kärlek)
Grejen med alla djur
Det ar djur overallt har i Indien! Alltsa verkligen overallt! Det star kor langs vagarna och pa vagarna som om de var de enda varelserna i staden. Hundar springer runt losa och da och da kommer en flock jatter som ska forbi sa att tuktuken maste vaja, for i Indien vajer man for djuren och inte tvartom.
Det kanns som att jag inte lyckas beskriva allt som jag ar med om och allt som hander. Det ar liksom for mycket pa nagot satt att jag inte vet vart jag ska borja... Kankse kanske att jag efter tre manader lyckats skriva om allt som jag upplever pa en dag. Man kan ju alltid hoppas.
Vi har i nagra dagar nu forsokt saffa indiska simkort sa att vi kan ringa hem till Sverige, det kostar namligen bara 60 ore i munten att ringa till Sverige fran Indien sa det kandes som en bra grej att ha. Att det skulle vara oerhort krangligt hade vi inte raknat med. Dag 1: Vi kommer till vodafone och rakar ha fel storlel pa vara kort som de ska limma pa kontraktet. Jaha, bara att aka och skaffa nya. Dag 2: Vi alla har kort och far skriva kontrakt efter att ha lamnat personbevis, pass, kopia pa pass och kopia pa visum. Sedan far vi skriva sammanlagt nio underskrifter innan vi kan betala. Kontantkorten (notera kontantkort, ni vet sadana comvique delar ut gratis vid tunnelbanan i Sverige) ska borja galla om 24 timmar. Dag 3: Hanna och Elin maste aka tillbaka och gora om sina underskrifter da dessa "inte liknade deras signaturer i passet tillrackligt val". Vi andra ska forsoka aktivera vara kort och ringa upp ett nummer for att sedan ange personnummer, adress, pappas namn (vad nu han skulle kunna gora at saken). Detta har vi inte lyckats med an sa aterkommer med hur det gick. Nar vi sedan aker harifran ska vi forstora simkorten sa att de inte kan anvandas till nagot olagligt eller nagot som kan skada Indien som land. Aterigen talar jag om kontantkort som comvique delar ut gratis vid tunnelbanan i Sverige. Jag tycker att denna krangliga byrakrati borjar likna ett annat land jag bott i ett halvar...
Har har ni lite bilder fran mitt liv just nu, de flesta har Carro tagit:
Puss pa nosen
En indisk kvinna
Hej igen
Nu har vi precist fatt prova riktiga indiska saris! Alla kvinnorna pa garden gar kladda i en sadan har varje dag och det var kul att fa prova en sjalv. Den bestar av en topp som slutar under brostet och en lang underkjol, sedan virar man runt ett tygstycke pa sex meter runt sig och som endast fasts med en enda sakerhetsnal pa ena axeln annars ar det bara vikt och instoppat i toppen och underkjolen for att fa allt pa plats. Jag tror inte att jag sjalv skulle lyckas fa pa mig den... Vi fick aven prova att bara pa huvudet som alla indiska kvinnorna gor, det gick inte bra alls, tur att det karlet var tomt!
Sa idag har jag vart indisk kvinna och med tanke pa hur fin jag kande mig sa skulle jag kunna fortsatta att vara det. Tur for mamma och pappa sa hade vi lektion i hur indiska kvinnor har det i samhallet igar och jag tror inte att det ar nagot for mig. Har blir man bortgift vid 18 ars alder (om inte tidigare ifall foraldrarna inte bryr sig om att det ar olagligt) och da flyttar man till mannens familj, sover i samma rum som svarmor, blir sedd som en tjanare och nade dig om du inte ger en son till familjen. Nej tack sager jag bara och det ar ju lyxigt, det dar med att jag kan aka hem om tre manader och komma tillbaka till min riktiga dusch, till mitt rena land, till mina rattigheter som kvinna och till mina foraldrar som forhoppningsvis inte tankt gifta bort mig till en man jag aldrig traffat innan brollopet.
Puss pa er
Privatskola
(Tjejen langst till vanster pa bilden sager att vi ar systrar varje gang vi ses <3)
Sa har ser barnen ut som gar i privatskola. Just nu har AVI ungefar 60 barn som har blivit sponsrade och som har fatt borja privatskola. I Indien ar den kommunala skolan gratis men den fungerar minst sagt daligt. De som ar anstallda inom offentlig sektor i Indien behover inte anstranga sig for att fa ha kvar jobbet och i de kommunala skolorna springer barnen mest runt medan lararna fikar. Inte bra alls sa nastan alla barn gar i provatskola i Indien. Om bara barnen kommer in pa en privatskola, vilket ar vart jobb att se till sa att de kan, sa kommer de kunna ha ett ganska bra liv och kunna komma bort fran slummen. I Indien sysslar man mycket med positiv diskriminering sa manga statliga jobb ska ha en viss procent fran ett visst kast vilket gor att barn fran laga kast faktiskt kan fa ett bra liv. Vart jobb ar att fa ungarna civiliserade och se till sa att de lar sig att tala vardat, att tvatta sig, racka upp handen, inte springa runt, inte tugga tobak (japp alla barn har gor det) och att gora sina laxor. Kan de val det sa kan de fa borja skolan om nagon vill sponsra dem. Att ga i privatskola i Indien kostar mellan 150 och 200 kr i manaden beroende pa alder sa om nagon vill skicka en av mina gullungar till privatskola sa skicka ett mail till mig:
[email protected] sa berattar jag mer!
Idag har jag lart Rinko, Saphna och Pudja att skriva siffrorna 1,2,3 och 4 vilket de inte kunnat innan. Bra dag med andra ord!
Massor av kramar
Emilia
Nu blir det bilder
Hej allesammans nu har vi riktigt internet som man kan ladda upp bilder med! Jippie! Ni skulle hort oss alla nar vi fick reda pa det, lat som om vi vunnit pa lott hela bunten. Sen visade det dig ju saklart att det ar segare an vad mitt talamod egentligen klarar av men det ar ju en bra ovning for mig. Jag jobbar ju pa att hitta mig sjalv och bli harmonisk och lugn och allt annat som sags vara bra sa lite segt internet kan ju inte skada... Vi firar internet med en liten bildbomb sa hall tillgodo:
(Man far inte har favoriter va? Nej jag vet, det ar illa men lilla Rinko, pa sista bilden ovan, ligger mig varmt och hjartat! Busigare och mer bestamd ung dam far man leta efter!)
Kamelturen:
Idag gjorde kvinnorna pa garden hennamalning pa oss. Nu har det torkat och ar orangeat!
Ni far fler bilder imorgon (tryck pa bilderna om ni vill att de ska bli storre)
Puss <3
Kameltur
Hej hej alla glada!! Sitter just nu på en restaurang och väntar på någon rätt jag inte vet vad det är för något. Igår åkte vi hit till Pushkar som verkligen är en jättefin stad med långa gator fyllda med små butiker. Det är färger och dofter överallt! På eftermiddagen hoppade vi på varsin kamel och styrde ut mot öknen, eller det var i alla fall torrt landskap. Kameler är jättehöga djur för er som inte tänkt på det och det var lite läskigt när de ställde sig upp efter att vi satt oss tillrätta. Efter två timmars tur kom vi fram till tälten och vi blev bjudna på god mat, pratade hela kvällen och tittade på alla fina stjärnor. Imorse vaknade vi tidigt och åkte tillbaka till Pushkar där vi alla fyra tjejer shoppade loss ordentligt! Jag har köpt en väska, mobilfodral, skrivböcker, smycken och en blus för totalt 200kr. Helt ok...
Nu ska vi käka, puss
Brod och kameler
Hej hej
Nu har vi fatt lite battre internet i alla fall sa nu ska jag nog kunna blogga lite, men det racker inte for att ladda upp bilder tyvarr :(
Idag har vi hamtat vara klader fran skraddern de blev jattekul och det ska bli skont att ha lite andra klader pa sig nar vi ar med barnen och nar vi ar hemma pa garden. Barnen var lite livligare idag och blev valdigt uppspelta nar vi sjong huvud axlar kna och ta med dem och nar vi raknade matte. En del barn ar verkligen jatteduktiga och kan redan rakna och skriva bra medan andra nastan inte kan nagonting. Det ar en liten tjej som verkligen vill kunna skriva alla bokstaver men hon nar inte anda fram sa pa hennes tavla hon skriver pa ar bara massa otydliga krumelurer men hon ar jattestolt anda!
Har i Indien ar det kor overallt. Och getter, massor av getter. Och kvinnor i fargglada klader som bar tunga saker pa huvudet. Och barn som spirnger over gatan sa att man blir nervos varje gang. Och alla tutar hela tiden sa jag kommer vara dov nar jag kommer hem.
Idag har vi ocksa fatt lara oss att bala chapatti, som ar ett Indiskt brod, tillsammans med kvinnorna pa garden. Dessa kvinnor ser man inte sa mycket av da de inte ater med oss eller umgas med oss pa nagot satt sa det var roligt att fa gora nagot med dem en gang.
I helgen ska vi pa utflykt da vi ska rida pa kameler och sova i oknen. Spannande!
Puss och kram
En vanlig dag
Hej allesammans hoppas ni mar bra!
Jag tankte beratta om en vanlig dag har i Indien;
06.45 ringer min vackarklocka.
06.50 ringer Hannas och sedan snoozar vi om vartannat tills nagon av oss tar tag i situationen och gar upp runt 07.12 och sager; nej nu blev det stressigt igen.
07.15 frukost (kanske nagot forsenad pga svarvackta flickor)
08.00 kommer tva tuktuks och kor oss till Banjara Basti dar vi arbetar.
Da har vi skola for ca 45 barn. Jag och Sofia har hand om de aldre barnen och gar igenom alfabetet och siffrorna. Vi forsoker fa dem att kunna varje bokstav for sig och inte bara kunna rabbla hela alfabetet utantill. Siffrorna ar lattare sa snart kanske vi borjar med lite plus och minus.
Runt 11.00 aker vi tillbaka till garden och ar hemma 11.30 da vi tvattar oss och vilar lite innan lunch 12.00. Maten ar jattegod, nastan alltid vegetarisk och ris, tror jag kommer vara lite trott pa ris om nagra veckor. Efter lunch ar det fritid och da laser vi, pratar eller sover lite.
15.00 har vi Hindilektion och forsoker lara oss nagra fraser att anvanda nar vi ska prata med barnen. Mycket bra, jag ska lara er senare.
16.00 Lektion om Indien, idag handlade det om kastsystemet. Mycket intressant.
18.00 Yoga (UNDERBART)
19.00 Middag (idag fick vi kyckling, JIPPIE)
Sedan ar det fritid och da duschar jag och sedan laser vi och planerar morgondagen.
Det ar ca 40 grader varmt pa dagen sa man blir ganska trott. Langtar till oktober och lite behagligare klimat! Imorgon ska vi hamta vara klader vi sytt upp hos skraddare for totalt 100 kr for tva uppsattningar klader, tror det blir nagra fler...
Manga kramar
Lite internet
Hej alla fina som trots att det inte hant nagot pa bloggen anda troget kikar in har da och da. Internetuppkopplingen har varit nere anda sedan vi kom sa vi har levt i en isolerad varld utan vare sig facebook, DN eller mojlighet till bloggande.
Jag kanske ska beratta lite om min nya vardag? Vi bor hemma hos Madans familj pa hans familjegard. Madan och tva svenska damer har startat upp den har organisationen AVI som jag reser med. Jag ska inte beratta allt pa en gang men just nu ar det fyra anda svenska tjejer som ar har samtidigt som jag. Det ar Julia fran Farjelanda, Sofia fran Trollhattan (japp bada pratar harlig goteborgska, fast de skulle sakert bli jattearga om de visste att jag kallade det goteborgska) sedan har vi Hanna fran Overtornea som pratar en klingande vacker norrlandska. Alla tre stannar lika lange som jag. Caroline var redan har nar vi kom och hon ar utbildad sjukstoterska och haller pa mycket med yoga sa nu jobbar vi alla for fullt for att tanja ut vara muskler.
Vi har vart i Banjara Basti, som ar slumomradet vi ska jobba i, tre ganger nu. De tva senaste dagarna har vi startat upp en andra skola i omradet och forsoker lara barnen att lasa, skriva och rakna lite. Inte helt latt da vi inte pratar Hindi alls och kidsen inte kan engelska men det loser sig hoppas jag. Sotaste barnen i varlden ar de i alla fall och varje dag far vi tusen kramar och de vill bli burna hela tiden.
Jag hoppas pa lite mer regelbunden internetuppkoppling sa att bloggandet kan komma igang.
Massor av kramar
Emilia
Nu drar jag
Så var det dags. Dags att åka till andra sidan jorden. Dags för nya äventyr. Första stoppet blir Istanbul innan jag åker vidare till Delhi. Med på resan är en väska på 17 kg, en ryggsäck på ca 7kg och en massa böcker (varav fem på franska så nu finns inga ursäkter längre). Japp det blir nig bra det här! Puss på nosen <3
