emiliasindien.blogg.se

Men det var nog inte detta jag skulle berätta om egentligen, jag tror inte ni är så intresserade av att veta exakt vad jag äter till frukost. Det jag skulle berätta är att vi varje morgon kommer till Banjara ungefär kl nio och då är vi en stund i den första skolan och pussar på alla söta barn och sedan går jag, Sofia, Julia och Ramsingh till den andra skolan där vi jobbar på dagarna. Där möts vi av massor av barn som kommer och kramas och vill ge blommor som vi ska ha i håret och vi börjar tillsammans ställa upp griffeltavlor mot ett träd och ta fram allt annat som vi behöver. Två av oss går en runda för att samla ihop lite fler barn och påminna om att det nu är dags för lektioner. Vi möts varje morgon av lilla Saphna som har en kiosk som hon måste ha hand om men ibland tar hennes syster över så att Saphna kan få följa med till skolan. Vi möts av blyga och försiktiga Anita som så gärna vill få följa med till skolan och som ber sin familj så snällt men som nästan alltid blir nekad av sin storebror som skriker "no school" argsint efter oss och vi kan inte göra mer än att gå vidare. Vi möts av Lacha, Rinku, Resma och Sandija som tycker det är så roligt att totalvägra varje morgon men som ändå, nästan alltid, hasar sig lite lätt sena och sätter sig på mattorna i sanden. Vi möts även varje morgon av alla de barn som bor i området men som inte får gå i skolan då de måste hjälpa till med getterna eller gå med vatten.

När vi har samlat ihop alla barn får de ställa sig i led och säga morgonbönen, vi går igenom skolans regler och vi sjunger godmorgonsången. Sedan sätter de sig i sin klass på mattorna i sanden och lyssnar stilla och lugna hela skoldagen lång. Det sista var ett önsketänkande...

Puss