emiliasindien.blogg.se

Söndagen började med frukost på taket i ett solljus som hunnit bli riktigt vackert och värmande under tiden jag och Hanna Huppunen låg på rummet och bloggade. Jag undrar fortfarande om vi gav upp försöket att se solen gå upp över Jaisalmer lite förtidigt, men men det lär jag aldrig få svar på. 

Vi startade morgonen med en guidad tur av staden och det är jag väldigt glad för. Vår guide tog oss upp till utkiksplatser, in bland små gränder, bjöd oss på te i sitt hem och tog oss ner till den fina konstgjorda sjön lite utanför staden. Han var väldigt påläst och under den lilla testunden i hans hem fick vi en lektion i hinduism och det var verkligen intressant att höra en troende hindu berätta om hur livet fungerar för dem. Den konstgjorda sjön var underbart fin och många människor hade hyrt små båtar som de åkte ut med. Vi gjorde inte det men däremot tog vi kort med några indiska familjer som antagligen tyckte vårt blonda hår var väldigt exotiskt. Vi fortsatte den guidade turen genom Jaisalmers fattigare område (som var väldigt rent och fint jämfört med många andra ställen vi varit på) och hamnade utanför en Hawelli (tror det stavas så) som var de rika handelsmäns bostadshus och som är enorma och otroligt vackra. Inne i Hawellin vimlade det (precis som i resten av Jaisalmer) av franska turister men tror ni att fröken Palm yppade något mer än ett bonjour Madame? Skärpning!

Vi sa adjö till vår trevliga guide och började dagens shoppingrunda  Vi tittade på skinnväskor, armband, sjalar och allt möjligt! Lite saker kom nog med ner i väskan men det var mest mysigt att bara gå runt i det vackra Jaisalmer. Runt halv tre var det dags för lunch och vi hittade en liten restaurang som såg fin ut och gick därför in. Där var det otroligt trångt och enda vägen någonstans var upp för en trappa så vi började vandra uppåt och uppåt kom vi verkligen. Fem våningar ovanför marken låg en liten liten takterass som hade så fin utsikt och som var avskärmad från allt stadsliv nere på gatorna. Verkligen mysigt. Tyvärr var det strömavbrott ett tag så Hannas, Sofias och Sofies lasagne lät vänta på sig och vi fick väldans bråttom att hinna tillbaka till hotellet för att byta om innan resan hem igen. Hann gjorde vi såklart och bussen hem var så otroligt underbar (vi jämför den ju med popcornbussen mellan Sikar och Jodhpur) med riktiga säten som gick att fälla bakåt. Det fanns även liggplatser och jag ångrade lite att vi inte bokat sådana men vi trodde att de skulle vara trånga och läskiga. Mitt i natten stannade vi i en stad för att gå på toaletten på bussbolagets station där vi gick in och öppnade första dörren men där fanns bara en pissoir så vi kollar de andra dörrarna. Alla låsta. Hmm... Vi frågar några som jobbar på kontoret om en riktig toalett varpå de visar oss pissoiren igen varpå vi påpekar att vi är tjejer varpå de ser frågande ut varpå vi lämnar stället lite lätt irriterade. Det blev till att använda sig av naturen, eller ja naturen och naturen det var mer på en bakgata bakom en gammal bil. Jag sov ganska gott resten av resan hem och efter att ha tagit bussen mellan Jaipur och Sikar på 2,5 timme (en resa som kändes lika enkel som att åka mellan Ekerö och Brommaplan) var vi till slut äntligen hemma igen efter 16 timmars resa. 

Här hemma har nu tre nya volontärer anlänt medan vi vart borta, My från Luleå (och Övertorneå vilket Hanna Huppunen tycker är kul) samt Elin och Felicia  från Göteborg. Kul med lite mer liv på campet och nu är vi totalt nio volontärer på plats! 

Det var slutet på berättelsen om sex tjejer i Jaisalmer och jag måste säga att det var en mycket lyckad resa kantad med lite äventyr!