Min sanning vs din sanning
Vad är egentligen sant? Indiers och svenskars sätt att tänka på skiljer sig ordentligt åt och jag har börjat fundera på vad som egentligen är sant, för lika mycket som jag tycker att det jag vet är sant, lika mycket tycker ju de att det som de vet är sant. Ta förkylningar till exempel, i Indien får man verkligen inte äta bananer när man är sjuk då det är ett "kallt" livsmedel och gör saken värre, ris ska också vara ett kallt livsmedel trots att det serveras varmt. Vi får inte ens ge bananer till barnen i skolan nuförtiden eftersom det är förkylningstider. Vi skrattar lite åt det, tycker att det är ganska tokigt och ingen av oss tycker att det ens är värt att testa och då går vi allihop runt alldeles snuviga. Många av människorna i Banjara tycker att det är viktigare att gå till en präst eller till ett tempel när någon är sjuk än att gå till en (vad vi kallar) riktig doktor. Detta irriterar oss alla något fruktansvärt då många barn inte får ordentlig sjukvård på grund av detta. Men det är ju deras sanning som de hört genom hela livet och vad vet jag, det kanske faktiskt fungerar? De tycker att barn ska vara som "knappar man kan sätta på" som en indier sa till oss häromdagen och med det menade han att de ska lyda och bara göra vad de blir tillsagda och inget annat. Vår sanning är att barn ska vara kreativa och skapa sig en egen personlighet med en egen vilja, såklart lyssna och lyda men inte vara som knappar man sätter på när man vill att de ska göra saker. Mycket tycker jag ju är lite knasigt i det här landet men en del kanske stämmer och det jag tror är sant kanske inte är det. Jag kanske borde sluta äta bananer nu när jag är förkyld? Nej förresten bananerna är för goda här nere för att motstå, det vet jag i alla fall att det är sant!
Puss och trevlig helg
