Lilla Janvhi och en ritning
Hej på er alla hoppas ni har det bra, här ösregnar och åskar det och det är så mysigt att sitta nere i commonroom och höra på alltihop. Vi får ju vara torra och varma, undra hur det är för barnen i Banjara. Alla har i alla fall tak över huvudet så förhoppningsvis blir de inte jätteblöta, det är nog värre med värmen.
Vår ritning till skolan vi ska bygga. Den kommer att byggas först i mars då Madan som är ansvarig för organisationen har tid att övervaka projektet. Golvet på den skolbyggnad som redan finns är ungefär en och en halv meter högt. Det skulle det inte vara men Madan råkade vara borta när det byggdes så då togs det lite egna initiativ av byggjobbarna vilket inte var så bra. Kidsen ramlar ju ner ibland! Så ska vår skola inte vara så det känns bättre att vänta så att det hela blir bra gjort. Tillsammans med en före detta volontär kommer vi bygga två nya klassrum, ett förråd och ett sjukvårdsrum. Dessutom har vi lyckats samla in så mycket pengar att det räcker till ett bidrag för att bygga toaletter åt ett hus som skolbarnen kan få bo i så länge de pluggar så att de ska kunna koncentrera sig på skolan till 100%! Tusen tusen TACK till alla er fina som bidragit till detta. Det känns så häftigt att vi har lyckats och att våra älskade ungar ska få en riktig skolbyggnad med flera klassrum att arbeta i. Tack tack tack
Idag har vart en mysig dag då barnen fått rita sin familj och så skrev vi namnen på alla deras familjemedlemmar. Det tog ganska lång tid då de har minst fyra syskon var men det var roligt att se vilka som var syskon med varandra. När jag kom tillbaka till första skolan satt lilla Janvhi och lekte med några bilar. Hon är syster till Nandali som jag berättade om igår och ingen av dem blir så bra behandlade och får verkligen ingen kärlek av familjen. Lilla Janvhi börjar gråta så fort någon av oss ens tittar på henne så vi har inte lyckats få samma kontakt med henne som vi har lyckats få med hennes syster Nandali. Men idag så hände något, hon grät inte bär jag satte mig bredvid och började leka med henne och jag fick till och med lyfta upp henne, hon skrattade när jag lyfte henne över huvudet och det bästa av alla; Hon somnade i mina famn. Så mysigt! Där fick hon ligga ända tills vi skulle åka och jag blir fortfarande alldeles varm i hjärtat när jag tänker på det. Förhoppningsvis kan vi nu börja samma arbete som vi gjort med Nandali och sakta men säker, genom kärlek och kramar, få lilla Janvhi att bli någon och inte bara sitta och gråta hela dagarna. Lycka!
Hur gammal tror ni hon är? Hon är två år och vägde 7 kg när vi kom för lite mer än två månader sen...
Vår ritning till skolan vi ska bygga. Den kommer att byggas först i mars då Madan som är ansvarig för organisationen har tid att övervaka projektet. Golvet på den skolbyggnad som redan finns är ungefär en och en halv meter högt. Det skulle det inte vara men Madan råkade vara borta när det byggdes så då togs det lite egna initiativ av byggjobbarna vilket inte var så bra. Kidsen ramlar ju ner ibland! Så ska vår skola inte vara så det känns bättre att vänta så att det hela blir bra gjort. Tillsammans med en före detta volontär kommer vi bygga två nya klassrum, ett förråd och ett sjukvårdsrum. Dessutom har vi lyckats samla in så mycket pengar att det räcker till ett bidrag för att bygga toaletter åt ett hus som skolbarnen kan få bo i så länge de pluggar så att de ska kunna koncentrera sig på skolan till 100%! Tusen tusen TACK till alla er fina som bidragit till detta. Det känns så häftigt att vi har lyckats och att våra älskade ungar ska få en riktig skolbyggnad med flera klassrum att arbeta i. Tack tack tack
Anonym skriver:Åh, blir alldeles varm i hjärtat av att få läsa dessa ord om Nandali och Janvi. Janvi ser mycket mer välmående ut jämfört med när jag tog mig an henne i september. Tack för inlägget och för ert fortsatta fantastiska arbete!! Kramar i lass
